Meine Liebe!

16 April 1945

Hej dagboken, idag är vi på brittisk mark i en liten håla utanför London. Här är det lugnt och skönt, solen skiner och jag känner mig lugn och säker för första gången på flera år. Inez har blivit så stor. Hon är tolv år gammal och har fått en plats på en liten skola nära vårt hem. Hennes intelligens och stora begåvning syns tydligt i allt hon gör. När hon fyllde 12 år den 19 Januari fick hon en cello som hon använder flitigt. Vår granne, Elisabeth har även lärt henne spela piano hemma hos henne, hon är musiker och mycket vacker.  

Jag har fått jobb på en verkstad och arbetar så gott jag kan, men det är så jobbigt eftersom jag i blev sjuk under båtturen från Frankrike. Jag hostar nästan hela tiden, Elisabeth kommer förbi varje dag och ser efter oss hur vi mår. Jag har börjat bli förälskad i henne, första kvinnan som jag inte kan sluta tänka på.   

I verkstaden har vi en radio som alltid står på, från den får jag höra om allt som händer i Europa. Berlin är sönderbombat och på gatorna spatserar amerikanska trupper. Igår befriades Bergen-Belsen, att av de största förintelselägren. Jag tänker på hur det hade varit om vi stannat kvar, ingen av oss hade troligtvis vart i livet.

På radion har dem nämnt om röda arméns framgång, allas lika värde men jag har sett andra fasader som någon smetar upp och kan inte tänka mig att det kommer sluta bra. Det kanske bara är jag som är så skeptisk mot allt men att kamratskap mellan ett helt folk och en stat finns bara i sagorna. Fast å andra sidan trodde jag att kärlek också bara fanns i sagor, men jag hade fel.

Inez verkar lycklig, hon säger att hon vill stanna här och jag tänker gör allt för henne eftersom hon gav mig ett hopp i livet när jag trodde att det skulle ta slut. Jag har inte vågat erkänna för mig själv hur ledsen och nere jag var, jag var på helt fel plats och var på väg att gå under men hon gav mig ett ljus. Från första gången jag verkligen såg henne, jag såg hur denna lilla oskyldiga flicka hur stark hon var. Hennes styrka och kärlek gav mig mod och styrka. Jag hoppas nu på en ljus framtid och hoppas på att få se henne växa upp och bli en vacker kvinna.

 

17 mars 1948

Idag sa de på radion i verkstaden att Storbritannien har slutit ett avtal med Frankrike, Belgien, Luxenburg och nederländerna att ett gemensamt försvar och ekonomi ska införas. Det var självklart en god nyhet och säkerheten här känns ännu starkare och ännu bättre.

Jag har tyvärr inte blivit bättre från sjukdomen men kärleken från Inez och min vackra sambo som imorgon skall bli min fru har gett mig styrka. Inez är lycklig och Elisabeth är lycklig, det är det ända viktiga.